MER HEMDIALYS
FÖR BÄTTRE HÄLSA, LIVSKVALITET OCH KOSTNADSKONTROLL
”Kan man lära sig köra bil kan man lära sig köra dialys”
I dag finns det två huvudsakliga behandlingar för njursvikt: transplantation och dialys. Med hela 283 olika diagnoser som kan leda till njursvikt måste behandlingarna anpassas till ett brett spektrum av patienter. För många individer kan det vara en stor fördel att kunna flytta dialysbehandlingen till det egna hemmet. Det frigör tid, ger bättre välbefinnande och en större flexibilitet. Men finns det risker? Och hur får man tillgång? Efter tre decennier inom njurmedicin betonar njurspecialisten KG Prütz hur hemdialys kan ge stora fördelar men det är inte en lösning för alla. Med teknologins framsteg blir dialysutrustningen säkrare och enklare att använda hemma vilket öppnar dörrar för fler patienter att välja denna väg.
Läkaren KG Prütz har arbetat med njurmedicin sedan första underläkarvikariatet 1977 och har på nära håll följt utvecklingen inom njurvården. Han understryker att hemdialys kan vara en flexibel och livsförbättrande behandlingsmetod för patienter med njursvikt, men inte för alla. – De flesta som behöver dialys är lite äldre och i den gruppen finns det en del patienter som är svårt sjuka. Det är viktigt att komma ihåg när man pratar om hemdialys för det kräver en del av användaren. Jag brukar säga att om man kan lära sig köra bil kan man lära sig köra dialys. Men om du är lite äldre och svårt sjuk skulle det kanske vara svårt att lära sig köra bil också. Det finns dock också personer som är betydligt yngre när de insjuknar, som är mellan 40 och 60 och ofta i övrigt friska. Denna grupp är ofta lämplig för behandling i hemmet.
När transplantation inte är ett alternativ
Alla med njursvikt kan inte transplanteras. Det finns en brist på organ och ungefär 700 personer står på väntelistan för att få en njure i Sverige. Men en annan viktig orsak är att de medicinska riskerna inte överstiger nyttan för en del patienter säger KG Prütz. – Hade vi haft en helt obegränsad tillgång på njurar hade vi kanske kunnat transplantera något fler men i slutändan är det ändå inte mer än ungefär en fjärdedel som förr eller senare kan få en ny njure transplanterad. Med dagens metoder och medicinering mot avstötning är det svårt att tro att vi skulle kunna transplantera så många fler. Dels utgör operationen en viss risk men också problemen som uppstår i kölvattnet av den avstötningshämmande behandlingen som krävs. För resterande patienter återstår dialys.
Dialys – en tidskrävande berg- och dalbana
Att få dialys på sjukhus innebär att patienten måste ta sig till och från mottagningen tre gånger i veckan på vissa utsatta tider. För många individer innebär det tidskrävande resor och ibland långa väntetider. Men logistiken är inte det enda som är besvärligt med dialys.
– Vid dialys åker den inre miljön i kroppen berg- och dalbana förklarar KG Prütz. Patienten samlar på sig vätska och slaggprodukter före behandlingen, sen renas detta och överskottsvätskan tas ut. Många mår inte riktigt bra innan dialys och kanske inte heller under tiden den pågår. Efter dialys behövs ofta en återhämtning som kan ta flera timmar. Detta innebär att många av de patienter som får bloddialys på sjukhus kanske bara har tre-fyra bra dagar i veckan. De andra dagarna läggs på att få behandling eller att återhämta sig.
Peritonealdialys, dialys med hjälp av bukhinnan, är en behandling som passar många och som framförallt görs i hemmet och ibland vid behov på arbetsplatsen. Men även bloddialys går att göra i hemmet om patienten har rätt förutsättningar.
– Vid dialys i hemmet väljer många patienter att göra kortare, mer frekventa behandlingar. Kanske två-tre timmar fem-sex dagar i veckan. Då blir behandlingarna lite ”snällare” säger KG Prütz. Man kan också dialysera sig långsamt och mjukt under hela natten - även om det kräver att man kan sova med nålar i armen - men den stora fördelen är att individen kan hitta sin egen bästa behandling på ett helt annat sätt. På så vis kan en totalt sett bättre blodrening och vätskeborttagning uppnås. Men naturligtvis är även friheten i att slippa inordna sig i sjukhusets schema värdefull.
Säkrare och enklare utrustning
Peritonealdialys är helt ofarlig att göra i hemmet. De komplikationer som kan uppstå kommer inte akut utan patienten har alltid tid att kontakta sjukvården om det skulle behövas. Metoden kan dock inte användas av alla och inte under hur lång tid som helst.
Men riskerna då? KG Prütz berättar vidare. – Under bloddialys finns 2–3 dl av det egna blodet utanför kroppen hela tiden och flödet kan vara en halv liter per minut. Skulle en nål åka ur kroppen på ett obevakat sätt så kan personen snabbt förlora mycket blod. Men den moderna utrustningen är så pass säker och har många finesser så det i princip aldrig händer. En annan risk är att personen drar ut för mycket vätska för snabbt så att ett blodtrycksfall uppstår. Det kan vara svårt för en enskild person att överblicka vad som händer med de olika inställningarna. Men man ska inte överdriva de här riskerna, säger KG Prütz.
– De flesta patienterna idag är väldigt skickliga på att använda apparaterna och de får en gedigen utbildning. Det finns alltså en liten risk som inte är helt försumbar men den ska inte överdrivas. De senaste 10–20 åren har det inte hänt någon allvarlig olycka mig veterligen. Risken ska också vägas mot nyttan och graden av kontroll. – Patienten kan själv känna efter och reglera effekterna. Det är en säker behandling under de rätta omständigheterna menar Prütz.
Dialysera för att leva, lev inte för att dialysera
Den som behöver dialys behöver fundera lite över vad man har för behov och förutsättningar. Hur bor man? Vad kan och vill man själv?
– Ska man ha dialys i hemmet påverkar det hela hemsituationen påpekar KG Prütz. Du behöver ha plats för utrustning och material. Och man behöver tänka på hygienen. Kanske kan man inte kan inte ha husdjur som nosar runt.
– Man måste hitta en balans betonar KG. Man dialyserar för att leva, man lever inte för att dialysera. Vi ser patienter som åker till fjällen, badar i havet och har husdjur och det är avvägningar som alla själva måste göra tycker Prütz.
– Det görs noggranna urvalsprocesser när man bestämmer vilka som ska få prova hemdialys. Och de flesta som provar det är nöjda. Den vanligaste anledningen till att man slutar är transplantation.
Regionala skillnader
Patienter som ska få chans att prova hemdialys måste vara knuten till en verksamhet som har tillräckliga kunskaper och idag har inte alla läkare och verksamheter erfarenhet, resurser och kapacitet att erbjuda en helt skräddarsydd behandling till varje individ men det är ändå viktigt att patienter som vill efterfrågar det. För den som vill och är lämplig så bör det ju vara ett alternativ oavsett var man bor menar KG Prütz. På en nationell nivå är det ingen större skillnad mellan Norge, Danmark och Sverige när det gäller hemdialys. På regional nivå finns det dock skillnader i alla länder. Det är lite olika profiler på regionerna, vissa satsar mer på hembehandlingar. Ungefär en tredjedel av patienterna har idag hemdialys men vissa regioner, till exempel Jämtland och Halland sticker ut. – Det handlar om eldsjälar tror jag, säger KG Prütz. Ett av problemen är arbetsbelastning och resursbrist vilket gör det svårt att hinna reflektera och förändra. Inom verksamheten behöver man kanske sätta sig vid ritbordet och fundera på hur njurbehandlingen ska byggas upp. Andelen patienter som får bloddialys i hemmet har legat mellan 4–5 % av alla dialyspatienter och det är ungefär samma om man tittar internationellt menar KG Prütz. En sak som kan påverka är tillgången till transplantationer. Ju längre väntetider det är för att få en ny njure, desto större incitament finns att starta hemdialys.
– Om man är ung och vill kunna arbeta är det ju jättebra. Och vi vet att det oftast är en bra investering. Hemdialys har ganska låga driftkostnader och utbildning och utrustning betalar sig snabbt avslutar KG Prütz.