2.3 Utveckla och testa kommunikationsverktyg mellan patienter och personal för att underlätta hemdialys

Att flytta avancerad vård till hemmet ställer höga krav på kommunikationen. Det handlar inte bara om att överföra medicinsk data, utan om att bibehålla relationen mellan patient och personal. För att möta utmaningarna använder vi en iterativ process där vi rör oss från insikt och antagande till test och utvärdering.

Utmaningen: Flaskhalsar och sårbarhet

I våra inledande kartläggningar och workshops identifierade vi en tydlig paradox. Trots att tillgänglighet är avgörande för tryggheten, bygger dagens kommunikation ofta på system som skapar stress och väntan.

• Den synkrona fällan: Telefonen är det primära verktyget. Det kräver att båda parter är tillgängliga exakt samtidigt. För personalen innebär det att ständigt bli avbruten ("konstant ringstörd"), och för patienten innebär det osäkerhet och telefonköer.
• Tröskeln för kontakt: När kommunikationsvägarna är tröga, drar sig patienter för att höra av sig om "små" problem. Risken är att patienten sitter ensam med sin oro eller att små problem växer till stora.
• Det osynliga behovet: Kommunikation handlar ofta om problemlösning (rådgivning, larm), men vi ser ett stort, otillfredsställt behov av att få dela framgångar och få bekräftelse i vardagen – något dagens system sällan stödjer.

Våra hypoteser och antaganden

Arbetet i WP 2.3 drivs av ett antal centrala antaganden som vi testar och utmanar:

1. Asynkronitet skapar lugn: Vi tror att möjligheten att även kommunicera utan krav på direkt svar (via text/chatt) minskar stressen för både patient och personal, och frigör tid för kvalitativa möten.
2. Emotionell data är lika viktig som medicinsk: Att kunna meddela "idag gick det bra" (en digital high-five) är lika viktigt för behandlingens långsiktiga hållbarhet som att rapportera ett blodtrycksvärde.
3. Tekniken måste sänka trösklar: Om tekniken upplevs som krånglig eller "ytterligare ett system", kommer den inte att användas. Lösningen måste vara integrerad i vardagen.

Vår metod: Design Thinking, personcentrerat arbetssätt samt snabba loopar

Vi arbetar utifrån Design Thinking, en innovationsprocess där vi sätter människan i centrum. Detta är mer än bara problemlösning; det är ett verktyg för att utforska outnyttjad potential. Genom att systematiskt undersöka användarens verklighet kan vi identifiera både uttalade problem och latenta behov – de önskemål och möjligheter som användaren kanske inte ens själv har satt ord på, men som kan skapa stort värde om de möts. 

• Ett personcentrerat arbetssätt: Grunden i vår metod är att se patienten som en person med egna resurser och förmågor, inte bara en diagnos. Vi designar för att stärka partnerskapet mellan patient och vårdgivare. Tekniken ska inte ersätta den mänskliga kontakten, utan underlätta den och genom patientens berättelser synliggöra behov men också inre och yttre resurser och skapa förutsättningar för gemensamma beslut och en personlig hälsoplan. Genom djupintervjuer och workshops kartlägger vi patientens hela resa. Vi lyssnar in berättelserna för att förstå vad som skapar verklig trygghet bortom de medicinska mätvärdena.
• Personas och Scenarion: Vi använder fiktiva men datagrundade karaktärer (t.ex. "Ove, ny på dialys") för att simulera verkliga situationer. Det hjälper oss att förstå flera aspekter såsom tekniska, medicinska och emotionella behov. Baserat på våra insikter formulerar vi hypoteser (antaganden) om vad som skulle kunna förändra situationen.
• Prototyping i verklig miljö: Vi genomför snabba tester på sjukhusets mottagning men också i hemmen. Genom att testa en enkel prototyp under en förmiddag får vi omedelbar feedback på vad som fungerar och vad som skaver.
• Gränsöverskridande lärande: Genom att jämföra erfarenheter mellan Sverige, Norge och Danmark kan vi identifiera vilka utmaningar som är universella och vilka som är systemberoende.

Genom detta arbetssätt rör vi oss från att identifiera problem till att validera lösningar som faktiskt gör skillnad för patientens upplevda trygghet och självständighet.

Kontaktpersoner: 
Professor Inger Ekman 
Fredrik Garneij, fredrik.garneij@studioalight.se